Slappaste killen på klubben...
...men hoppas på förändring i år.
För några år sen satt jag på kontoret och var butter pga min självvalda "immobilitet" (som norrmännen säger). Hade trots allt kört tae kwon do i några år och hela två teminer jui jitsu men det var ju gamla meriter. De senaste 10 åren så var det mest Tekken och Street fighter-spel som stått för mitt kampsportande (fylle-rundsparkar när vi nostalgiskt diskuterat kampsort på efterfester borträknat).
Gamla polaren släppade med mig på thaiboxningspass och det tränades väl ganska frekvent i 2 terminer. Efter en lindrig skada återkom slappheten och bortförklaringarna. Det var då kom min kära kollega Pierre kom och sa att han ville börja träna "något", det ville jag med. Nån dag senare surfade vi in på houseofchampions.se, en klubb som gavt ett seriöst intryck och låg nära jobbet (för att slippa ursäkter). Vi bestämde oss för att kolla upp det och upptäckte snart att vår kollega Fadi på grannavdelning var en av huvudtränarna på Muay thai champions. Utan att längre ha några självklara ursäkter att låta bli så skrev vi efter några pass in oss.
Nu ca 2,5 år senare så har tyvärr polaren hitttat på nya ursäkter att låta bli att kramas och slåss men jag är kvar. Bra träning och underbar gemenskap håller den här upptagna småbarnspappan borta hemifrån i 2-3 dagar i veckan.
Ambitionen/rädslan att tävla finns men är ännu lite för kort för min vikt. Men framför allt så utvecklas jag och gör något jag tycker är djävulskt kul (att sparka på mina vänner). Nä, allvarligt talat... som Musse sa : MMA och thaiboxning är det nya fotboll och innebandy. Aldrig varit en kille med bollkänsla och aldrig en av de första att välja in i lagen när det vankade bollsport på gympan men kampsport är något jag verkligen älskar. När alla tänker våldsfilm, krogvåld och UFC från '94 så tänker jag på personlig utvekling och hälsa. Kör lite på Carolinas aldrig-för-sent-anda.
Om jag nu bara låter bli kakor, glass, friterad mat och tar på joggingskorna så ska man nog våga sig upp i ringen också. Mitt mål i år!
Som ett steg på vägen har valt att innan finmiddag och musikal köra lite matchsparring på lördag. Kondisen har ännu inte infunnit sig efter julledigheten och alltför många tjänsteresor men viljan att se vad man behöver förbättra och vad man faktist kan är stor. Wish me luck!
//Dogge
För några år sen satt jag på kontoret och var butter pga min självvalda "immobilitet" (som norrmännen säger). Hade trots allt kört tae kwon do i några år och hela två teminer jui jitsu men det var ju gamla meriter. De senaste 10 åren så var det mest Tekken och Street fighter-spel som stått för mitt kampsportande (fylle-rundsparkar när vi nostalgiskt diskuterat kampsort på efterfester borträknat).
Gamla polaren släppade med mig på thaiboxningspass och det tränades väl ganska frekvent i 2 terminer. Efter en lindrig skada återkom slappheten och bortförklaringarna. Det var då kom min kära kollega Pierre kom och sa att han ville börja träna "något", det ville jag med. Nån dag senare surfade vi in på houseofchampions.se, en klubb som gavt ett seriöst intryck och låg nära jobbet (för att slippa ursäkter). Vi bestämde oss för att kolla upp det och upptäckte snart att vår kollega Fadi på grannavdelning var en av huvudtränarna på Muay thai champions. Utan att längre ha några självklara ursäkter att låta bli så skrev vi efter några pass in oss.
Nu ca 2,5 år senare så har tyvärr polaren hitttat på nya ursäkter att låta bli att kramas och slåss men jag är kvar. Bra träning och underbar gemenskap håller den här upptagna småbarnspappan borta hemifrån i 2-3 dagar i veckan.
Ambitionen/rädslan att tävla finns men är ännu lite för kort för min vikt. Men framför allt så utvecklas jag och gör något jag tycker är djävulskt kul (att sparka på mina vänner). Nä, allvarligt talat... som Musse sa : MMA och thaiboxning är det nya fotboll och innebandy. Aldrig varit en kille med bollkänsla och aldrig en av de första att välja in i lagen när det vankade bollsport på gympan men kampsport är något jag verkligen älskar. När alla tänker våldsfilm, krogvåld och UFC från '94 så tänker jag på personlig utvekling och hälsa. Kör lite på Carolinas aldrig-för-sent-anda.
Om jag nu bara låter bli kakor, glass, friterad mat och tar på joggingskorna så ska man nog våga sig upp i ringen också. Mitt mål i år!
Som ett steg på vägen har valt att innan finmiddag och musikal köra lite matchsparring på lördag. Kondisen har ännu inte infunnit sig efter julledigheten och alltför många tjänsteresor men viljan att se vad man behöver förbättra och vad man faktist kan är stor. Wish me luck!
//Dogge
Daniel L säger:
Mycket väl formulerat. Roligt att ha dig som bloggare och ska bli roligt att följa!
Dogge säger:
Tack, Daniel! Kul att skriva :-)