Benen känns tunga, axlarna är slut. Jag känner precis var träningsvärken kommer sätta sig. Sitter kvar och knappar slött en bit på fortsättarpasset. Benen darrar lätt och jag får koncentrera mig för att knappa rätt på telefonen lilla knappsats. Fri mits, kombinationer och lite fys. De vet allt hur de ska plåga oss, pressa oss. Få ut det yttersta. Ibland vill jag kräkas av utmattning, ändå längtar jag hit och har dåligt samvete vid missade pass. Självplågeri eller kärlek till kampsport och klubben?

Mamma brukar säga att hon kan slå mig gratis om jag ändå ska betala för att få stryk. Andra undrar vad jag har för nytta av det i verkliga livet, om jag ska ut och slåss. Undrar om de frågar fotbollspelare vad de ska för nytta av att jag en boll :-)

Strunt samma... Älskar det här. Även om jag inte blir en k1/ufc-fighter så är det som Musse säger:
"MMA och Thaiboxning är nya innebandyn."

Utövare i alla åldrar, bakgrunder och ambitionsnivåer. Tycker alla borde testa det här!